kråkan läar bakom nock
det blåser från sydost
molntäcket spricker
ikapp med morgonen
småsparvarna flyr
från gårdens skräck
den långhåriga hanen
nonchalerar mitt kiss kiss kiss

kråkan byter tak
vimpeln pekar mot nordväst
solen vinner
över tunna skyar
ärlorna flyttar snart
äter sig feta
den tänkta mannen
nonchalerar mitt kom kom kom

tider som var finns aldrig mer
den enda tid som finns är nu
det tänkta finns heller aldrig

all leva igår eller imorgon
redan idag
är att inte ge nuet en chans

inte bara en ny dag
en helt ny tid föds
då hunger ska botas
törst ska släckas
munnar ska kyssas
eldar ska brinna
hudar ska smekas
själar ska finna ro

morgonen är nyförlöst
precis som var sekund