Poeten sätter sig och tänker
Till toner av sin herres penna
Ett ljus som tändes, plötsligt stänker
Och rinner genom stakens ränna

Predikans tankar blandas rika
Med syndens nakna kvinnobilder
Han springer nedåt mörkrets fika
Och svettas längs två röda kinder

En lättklädd flicka jagas hastigt
Hon får en sedel av en gubbe
Som stönar riktigt högt och sjaskigt
Och usch, han luktar mossig stubbe!

Poetens penna fattas fyllning
Poeter skonas ifrån hämnden
Om Gud kan få en vacker hyllning,
så glömd är flickan uti gränden