kyrkan står tom och öde
på en höjd med utsikt över socknen
vindpinad med gapande fönster

händer byggde gråsten på gråsten
taket är sedan länge borta
endast väggar och jordgolv återstår

i den gamla romanska absidkyrkan
råder stilla ro
utom i väggarna från 1100-talet

med örat tätt intill hörs röster
900 år blir till slut för mycket
slutligen hörs en röst från 1500-talet

sten sture den äldre talar

här vilade jag i min grav
men blev flyttad till domkyrkan
tänk att man inte får vila i frid