resan började i åkers styckebruk
vidare via nykvarn till järna

nykvarn passerades utan minnen
trots att det var där
sonens far kysste mig
i biljettluckan till folkets park

i järna gjordes tre stopp
innan ljungbacken stod polisen
med sin fartkamera

järna centrum var ännu folktomt
väninnan släpptes av
för att söka minnen från barndomen

mitt ärende uträttades
och efter upplockning av tre trisslotter
och kompisen gick färden till saltå kvarn

det var där mina minnen började vakna
jag såg min mor hur hon sin sista sommar
satt vid ett bord med sitt kaffe
och den obligatoriska
gigantiska biskvien
choklad i hela ansiktet
men lycklig

älskade mor

motorvägen till södertälje
min födelsestad
redan vid södertälje syd
började det igen
nedanför ligger torpaviken
där låg mina föräldrars båt

älskade far

motorvägen mot strängnäs
avfart jallavallen i södertälje
det var något som drog mig dit
inte så värst lågt därifrån
låg pappas föräldrahem
numera en stor kuperad grushistoria

jag sökte bevis för deras existens
smekte en tegelsten från farfars smedja
det var allt som fanns kvar
förutom brevlådan som hängt där i sekler
nu full av skräp

känslovågorna svepte över mig
mina barndoms somrar tillbringade jag där
när vi inte var ute med båten och campade

varv efter varv på ödetomten
sökande efter vad som helst
ett tecken från min farbror
för jag tror att hans själ bor där ännu

under en hög med bråte
lyste japanska lyktor
jag plockade varenda en

istället för att åka på motorvägen igen
fortsatte färden till kyrkogården
genom hela tokstan
där finns de allihopa
alla mina allra käraste
nu med japanska lyktor som flammar

jo jo jag har några kvar
men det känns så ensamt ibland
när ingen svarar
av de som inte längre är

åter på motorvägen
passeras området där jag
bodde de sista trettio åren i södertälje
men det har jag inget minne av