Stråna flödar över kastar skuggor
över väggar, stinker 50 tal, tar
sekel efter sekel, tar sig inåt

gult sken ger mig armar vidröra
gult sken glasögon lägger hinna
över allt

du. Åter. Jag. Åter. Vi. Knivarna
skurit sönder. Du lyfter lägger
ned. Förklarar. Din rädsla kärlek

Du vill. Ögat det gula ser ser dig
skräcken blygseln alla stora ord


Åter flyger trotsar svart, blir
granaten just innan. Släpar
ben själ till kullen där lejonen
mina äntligen får samla sig,
slicka, trösta finna mod



är det gula. På jakt efter besvärlighet.
De största bytena söker
skygga blickar, vid brännpunkt
drar kroppar tillbaka, lämnar
spill kvar


Är det Gud som vill önskar just
detta. Ser livets ro ligga som
stoft i filmsekvenser.


Munnen uttalar svärta döper dig
svart, barnet lejonet vet en
visshet inte kommer lämna


är dig oss nu. Litar. Skyddar.


vårdar.