Vägens diken fyllts av vatten nu igen
Utav nattens regn som fuktat marken
Längs med furans höga stam så ser jag
Hur en hackspett bearbetar barken

Får små kryp att därur komma fram
Från små dolda mörka vrår
Ut till trädets blanka, våta stam
Där fågeln så sin föda får

Locka ut din själ med knackningar till ljuset
Den kvävs av mörkret djupt därinne
Låt din nakna fot få möta gruset
Och ge din själ ett sommarminne