Vid det stora röda huset,
ut mot vägen och trottoaren och människorna
växer ett staket
Ett insynsskydd för de som bor där
- eller ett utsynsskydd för desamma?
Det är så svårt att veta dessa dagar

Ett äppelträd står bakom staketet
utan blad såklart, nu i vintertid
men jag kan föreställa mig bilden
när trädet står i full blom!
Eller kan jag det?
Jag låtsas, önskar att jag kunde det
men det är en bild jag aldrig sett
en bild jag längtar efter att få se

Det kunde vara vi som bodde i det där huset
Du och jag, vilka vi nu är
Men vi kunde ordna rummen efter hur Vi ville ha dem
och äta frukost varje morgon och se solen klättra in
för att förgylla vårat underverk
Miraklet, vi kunde plocka äpplen och gödsla gräsmattan
Vi kunde elda i pannan under vintern
och krypa ned hos varandra under de värsta stormarna
med våra isolerade väggar som skydd mot allt det onda

Vi kunde tapetsera om emellan varven
och upptäcka varje rum igen
Vi kunde plantera nya lökar i rabatten
och leva varje vår som om vi aldrig sett isen smälta förut
Vi kunde riva staketet
och låta världen ta del av vår äppelblom
Vi skulle låta grannbarnen leka på vår frodiga gräsmatta
Vi skulle öppna dörren och släppa in sommarluften

Och när allting blivit
precis som vi alltid velat
skulle vi sälja huset
och ta oss an nästa