Jag stod där
i snön
Omgiven av det vita
Nej, det bländande vita
Nej, jag menar faktiskt
bländande, som snö!

Och sagoprinsessorna,
de dansade omkring mig
och iskristallerna virvlade
för deras kjolar

Sedan kom natten
och jag stod där
i sanden
Omgiven av ökensanden
Den brunfläckade,
grovkorniga sorten
som letar sig in under ögonlocken
eller mellan tänderna
och bara ligger där
och knastrar

Och sagoprinsessorna,
de sprang för livet
och luften virvlade
av hetta

Kom tillbaka!
Kom tillbaka hit,
till mig!
Så hörde jag mig ropa
fastän inga ord kom ut

Och där i natten,
i kylan den oföreställbara,
i alla dagars -
lyckliga som olyckliga
- i alla dagars slut
låg jag slagen,
låg jag krossad,
låg jag knastrande
som sanden

Så såg jag den komma,
den allra första morgonen
Den ursprungliga skapelsen,
den vita,
den bländande

Och jag stod där,
mitt i ljuset
och såg mig själv,
jag såg barnet

Det oskuldsfulla,
ovetande
men lyckliga
barnet

Och barnet räckte mig handen
och sa att nu
är jag här
Nu är jag äntligen här
och jag har med mig
din vakande ängel

Och ängeln log mot mig
och jag tänkte att nu
är det dags
Nu är jag äntligen redo
att vandra över broarna
Nu, när snön virvlar
för hennes kjol