... månadsskiften ...

... vars bokslut
obevekligt påminner om
den lika återkommande
som smärtsamma eftergiften ...

Får det påpekat för mig
gång efter annan
att det var ju mina val ...

... Jag hade ju kunnat
mer eftertryckligt 
säga Nej! ...

- I vilken värld
tänker de sig
att jag under dåvarande
oundvikligt faktiska omständigheter
skulle ha kunnat säga Nej! ...?

... utan att jag 
samtidigt tvingats ge upp
allt som i detta livet
är det allra väsentligaste för mig?

Åren går
och även om såren
så saktliga läker ut
och ytan ser hel och ren ut
när motparten gör sitt bokslut ...

... så blir min situation
enligt såväl 
resultat- som balansräkning
allt mer infekterad
och riktigt kritiskt akut ...

Skulle i och för sig
kunna rensa ut 
och återställa balansen
i det underlag som utgör
mitt eget bosklut ...

Men utan stöd
från alla dem
som under resan varit med
och bevittnat det som förevarit ...

... skulle det med stor sannolikhet
leda till mina älskades 
fullständiga vuxenförtroendedöd ...

Du vet allt det här
och det är skälet till
att du gjort allt det där
du genom åren utsatt mig för ...

Din tillit 
och förtroende för mig
att dessa små obevekliga faktum
som att till exempel
likhet inför lagen
inte gäller i denna situation för mig
eftersom den jag möter är dig ...

... som till skillnad mot mig
inte lider av det handikapp
som gjort det möjligt för dig
att fort jämt vinna varje liten konflikt
du kan finna upp gentmot mig ...

Det är tyvärr en klen tröst
att veta att lagen om tre
förr eller senare
kommer att drabba även dig ...

... ty åren du stulit från mig
är tid jag inte någonsin
kommer att få tillbaka från dig ...

Försöker förlika mig
med den situation som är
nu och här
och att stryka ett streck
över det som inte längre är
samtidigt som jag förtvivlat
försöker  täta alla läckor
i det kärl som härbärgerar min själ ...

Alla de ständigt nytillkomna
fräthål som du på något sätt
lyckas få till
hur mycket jag än
försöker förebygga 
och förhindra
att du ska få möjlighet därtill ...

Blivit rätt duktig med tiden
men i samband med
alla dessa ständigt återkommande
månadsskiften
och 
den alltmer ökande obalansen
i de lika återkommande boksluten ...

... känns det stundom som 
om jag förlorar striden ...

- Likväl jag är medveten om 
att hur det än går till slut
så kommer jag överleva
vilket som ...

Frågan är bara 
den smärtsamt ovissa
och lika inte allt för uppenbara ...

- På vilket sätt?

- ... och hur ...?

Att skrifta av sig känslorna
som just nu växer inom mig
hjälper till att bygga upp
immunförsvaret 
för att det ska hjälpa mig
att bättre kunna hantera dig
och allt det du fortsätter
att leverera direkt och indirekt
för att försvåra livet för mig ...

Inte för att jag tror att
någon som läser dessa rader
ska dyka upp i mitt liv
och rädda mig från dig ...

Tror inte det är någon
som ens egentligen
ids att visa någonting mer
än att uttrycka sitt deltagande
med ett lätt beklagande ...

... om ens det ...

Men det är ok för mig
så länge ingen förhindrar
min fria rätt att 
utan förbehåll och avgränsningar
kunna få skrifta av mig
och låta det jag präntat ner
bli tillgängligt för envar
publikt att ta till sig
när de mitt flöde här ser ...