När skrev jag senast "näppeligen"
och strök min poetskjorta och svor en ed?
Numera ger jag endast avstyrande besked:
"Inte denna gång. Kanske framöver. (I en annan tid)."
Då mina tankar inte endast vore tidsfördriv.

Mitt tangentbord är min kulsprutepistol.
Så har jag ansett det vara,
tills jag läste mina dikter. Från i ifjol.

Harmlös. Uddlös. Utan kraft och stil.
Stillös. Mållös. Byxlös. Utan fart och ös.

Jag tror jag lägger ned det här.
Och tar upp pennan i en annan tid.
Som tidsfördriv.