när det diffust spräckliga
har lämnat rummet
mellan oro och hjärtslag

när framtidens konturer
framträder utan knepiga knopar
som saknar början eller slut

när ljuset
öppnar vägs ände
mål passeras
och det omöjliga
blir möjlig verklighet


det är då
det skönjbara
blir en styrka att vårda