Jag är en aning levnadstrött. Att leva ensamt känns oftare tomare än härligt. Förstår dåligt varför folk omkring mig sporrar mig, en äldre människa utan lockande mål. Det räcker inte att bara få leva långe utan vettig målsättning. Nå en hög ålder är ingen dygd för mig. Jag stimulerar mig ej utan jag är rädd att råka i panik! Jag skulle hellre leva ’kort och brett än långt och smalt’! Det är därför jag tiger om att föra disbyt om sund kost och ett sunt liv. Så kan jag undvika erbjuda andra mina kätterska tankar! Jag förbjuder ingen någonting. Jag talar för rimlighet. Gör vad som du vill inom rimlighetens gränser!

Själv var jag obegripligt dum att röka, länge och mycket! Nu är jag rökfri sedan tjugosju år, men andfådd ända till min sista livsdag! Jag är inte helnykter. Skaparen gav mig en ’stoppventil’. Jag mår lätt illa av för mycket alkohol. Då är jag stark och bestämd, jag vrider off on! Ingen borde glömma, att människans två skadligaste fiender heter tobak och sprit.

Jag brukar redan för länge sedan undvika i samband med födelsedagar att önska festföremålet en lång livstid! En högre ålder är snarare en påfrestning för mig och även för andra och så förblir det. Vad är utomståendes, vanligen hälsovårdens syfte med mig! De sporrar dig till något bättre livskvalitet!? Jag vågar påstå att det händer vanligen tvärtom! Enligt min mening är ett gott liv inte samma sak som en hög ålder. Varför fortsätter vi göra så? Därför att vi har beslutit skydda livet. Det är vår religion, vår livsfilosofi. Visserligen har denna konstruktion börjat knaka i fogarna. Flera äldre och allvarligt sjuka har redan tagit sina öden i sina egna händer.

Om livet var gott, människan är frisk och det finns glada eller eftersträvansvärda saker i framtiden att erfara kan en högre ålder vara ett mål. Men i det levande livet ligger för många åttioåriga och ännu yngre ofta övergivna i bojor i vårdhemmet.

Generationen av i dag respekterar ofta svagt åldringar och ålderdom. De gamla står många gånger i vägen för yngre , för det första under arbetslivets sista år genom att arbeta och att inte gå i pension! Därefter förorsakar de gamla mera problem än de vore av nytta!

Ur samhällets synpunkt är gamla skyldiga till allt ökande byrokrati, kostnader och minskande skatteinkomster!

Fosterlandet vill vara ett högt utvecklat och avancerat modelland, där folket lever ända till åttioårsmedianet. Anser man att åldern skulle vara en måttstock på ett gott levnadskvalitet? Vad mer, jo pytt! Jag har inte samma åsikt. Jag kritiserar inte mina yrkessyskon eller –bröder som arbetar bland gamla. Jag var också en gång med i denna samma apparat. Jag kan tala av erfarenhet. Jag är inte avundsjuk!

Jag jobbade bland de gamla mera än fyra år i akut vård, på kroniskt sjukas avdelningar och läkare i ålderdomshemmet. Jag hade goda och dåliga erfarenheter. Ibland finns det inga ord att beskriva vad man har sett eller man skäms att berätta. Någon politiker eller annan pamp har besökt, blivit intervjuad i tidning och skrutit vad han har sett!

Knappast har han fått se en sann nöd, ett trångmål eller ängslan eller han har gått genom avdelningar, kanske endast letts genom, med färgade glasögon.

© Heikki Hellman 2013-09-06