Virveldans på ängen
i gryningens linda
dans på lätta fötter
och ivrigt ömma tår
morgondimman spelar
fiolens nakna sträng
näcken på sin sten
där vågskvalpet slår

Månen har bleknat
på himmelens kupol
osynligt är ljuset
som skymningen svalt
vindarna de skira
tar älvornas händer
stämningen bär kärlek
vackert och sakralt

Klövervisan gungar
med näckens violin
musiken ger morgonen
älvors sköna dans
mystiken den tätnar
när morgonen växer
vacker är stunden
en mogen elegans

Dansen över ängarna
så vacker och unik
en liten stund i nuet
men alldeles för kort
gryningen når verklighet
mystiken går till ro
solens varma strålar
för älvorna bort