Som en blixt från klar himmel, slog hon ner
Jag kunde känna det i kroppen, såsom i själen
Men hjärtat slog ändå, oroligt
För hon kommer alltid, för mig, vara onåbar
Kärleken...

Mitt hjärta, slår alltjämt
Det rusar, i spänning, vid tanken på dig
Men ruset ger mig svindel, av tanken på dig
Att aldrig visa känslor, har varit mitt sinnes motto
Samtalen...

Min själ, den skriker av smärta
Mitt hjärtas lås, de brister
Bröstet det brinner, för var gång
Jag känner hur säkerheten, i mörkret, försvinner
Vänskapen...

Mitt sinne, ger eldrött vika
Fantasin, den skenar, för mitt inre
Kroppen ger vika, för det, som sen försvinner
Söker finna stöd, i det hopp, vi förnimmer
Sexet...

Livets lågor, flamma
Sinnets regn, söka utplåna, dem alla
Viljan att finnas till, den sakta falnar
För vad skall den, finnas till, om den aldrig stannar
Kärleken...