Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stadsvandring (eller Stockholm i mitt hjärta)

Solen lyser starkare än på länge och himlen är påträngande blå.

Vad i helvete skulle jag ut och göra?

Lyckliga par överallt med sammanflätade fingrar klänger ogenerat på varandra och kysser varandra innerligt. Ett lätt illamående sprider sig i min kropp. Överallt pratar människor för högt, fnittrar tillgjort och skrattar. Sen alla dessa gravida kvinnor. Dom går där och tror att dom är universums medelpunkt bara för att dom har en en unge på väg. Jag vill bara skrika:

”fattar ni inte att det enda ni gjort för att bli så där feta och fula var att ni knullade, tror ni verkligen inte att vi andra också knullar? Vi andra har bara vett nog att se till att det inte föds ännu en snorunge till den här skitiga världen”.

Jag vill skrika, men jag gör det inte. Istället sväljer jag en spya när en tjock och svettig man håller sin, alldeles för unga thailändska, flickvän alldeles för hårt i armen för att någon med en enda fungerande hjärncell någonsin skulle kunna tro att det är kärleksfullt... Istället för att spotta honom i hans svullna svettiga ansikte så koncentrerar jag mitt förakt mot dumma bimboblondiner a la Linda Rosing som går från butik till butik och shoppar som om det gällde livet medan de de pratar med varandra om så idiotiska och ointressanta saker att man undra hur de kan låta bli att skämmas över sig själva.

Går förbi ett café där det doftar nybryggt kaffe ända ut på gatan. Överväger en kort stund att gå in, men inser att jag vägrar beblanda mej med alla falska lattemorsor som mer än gärna berättar i diverse magasin hur dom kombinerar både familj och karriär medan den flesta skulle vara glad för att få något av det. Dom ler, skrattar plastigt och kindpussas medan dom viftar med sina händer.

Skyndar vidare när en fantasi om att skjuta alla på plats dyker upp i mitt huvud och snubblar över ett gäng barn som leker på gågatan. Ivriga, glada äckliga små barn. Vad är det för fel på deras föräldrar som inte förstår att deras osnutna ungar är i vägen? En gatusopare nynnar glatt medan han plockar skräp och sopar. Stackare, tänker jag nästa medlidsamt, som tror att man kan göra något rent och vackert, men tanken försvinner lika snabbt som den kom när han blinkar sliskigt till en tjej i för höga klackar och för kort kjol. Lutar mej mot närmast vägg och spyr.

Är inte världen vacker....




Fri vers av Hondjuret
Läst 265 gånger
Publicerad 2013-09-15 19:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hondjuret
Hondjuret