Tidens sorti
Sommaren är förlorad
snart tar den semester
när solen går till dvala
någonstans där i väster
Kölden kommer krypande
och driver trädens blad
de fladdrar så rofyllt
bort genom ensam stad
Löven ändrar färg
i samband med sitt fall
orange kring sin skönhet
en musikalisk trall
Årstiden har lekt färdigt
och kliver av sin scen
snart gnistrar frosten
under vintermånens sken
Sommaren har somnat
till välbehövlig vila
höstens kalla regn
från himlen ses strila
Blommorna på marken
de vissnar efter hand
rofyllt de lägger sig
likt vågorna mot strand
Luften fylls av kyla
himmelen blir röd
sommaren är förlorad
och avtar i sin glöd
Solens varma strålar
sin skönhet än den strör
kring årstidens sorti
den tappar sin vigör