Träd ifrån varandra. Avstånden
utmätta. Mänsklig hand och tanke.

Du drog bambublad över, ristade
namn i envar. Då var vi kanske
barn.

Jag har börjat leka med nyckelpigor
köpt förstoringsglas och dansande
härmar vi varandra.

Det var en lycklig dag när jag
bytte tåg i Ungern. Det blåste
och jag var med barn. Men bara
lite. Nästan inte alls. På blusen
fastnade mjölken och jag minns
jag gladde mig åt regnet.

Att jag klev av. Att jag åkte hem.

aldrig blev mig själv. Igen.