Dom söker lycka i sin olycka
När dom är trötta på att skrika brister dom ut i gapskratt för att sedan falla i tårar
Det är för mycket att hantera, kan inte känna vad dom inte förstår
Och jag blir bitter!
På dom som har lyckan i sina händer men slänger den mot marken för att sedan hoppa på.
Är dom för fega för att känna??
För dåliga för att förtjäna lite bra?