Med min tumme drar jag lätt i din mungipa
Torkar våta kinder med baksidan av min hand

Jag såg från början att du var självisk och svår
Det är lite av din charm
Att bara vara omöjlig och inte ha något annat än behov och begär. Jag snubblade kraftfullt och skadade mig på dig. Finns inget vassare, inget vackrare.

Jag säger till dig att jag aldrig ska gå
Önskar hårt
Din kropp bränner men dina ord är svala
Ler för att du måste

Sår ett färgglatt frö i din mun och bara vill
att du ska se hur du är för mig
När blommorna växer ur din mun
plockar jag allt vad du äntligen har att ge