Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För dem fanns bara förhoppningar kvar.


De som skiljdes åt



Våra vägar skall snart skiljas åt
Tröstlös kamp kallat mitt namn
En svartlagd stig mot okänt öde
Leder bort från kärleksfamn


Men räds ej tidens tyngd min hjärtevän
De drömmar vi vävde på solklädd sommaräng
De som sköljdes bort i höstens regn
Så länge vi minns så lever de än


Räds ej mörkrets makt min sköna
Låt nattens skuggor nytt hopp sprida
En gryning kommer med strålar blida
Då finns jag åter vid din sida


Räds ej gravens grepp min kära
Vi har ännu eder kvar att svära
Och själar som oskrivna sidor bära
Kan ingen värdslig kraft förtära


Stunden är här, men låt ej kyssta kinder blötas
Nedanför klämtande kyrkklockors salut
Skall två åldrande hjärtan åter mötas
De som lovat att vårda kärlek till tidens slut


Räds ej mina försvinnande steg
Räds ej förspillda år min kära




Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 340 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2013-09-18 16:44



Bookmark and Share


  Katinka VIP
Jättevackert språk. Lite Lagerqvist-vemod.
2013-09-21

  Angel of love
Griper tag och ruskar om fantastisk.
2013-09-20

  Nina.H
Åh, du skriver så vackert, skört
och gripande. Den här bokmärks!
2013-09-20
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP