Han slog sig fram, genom rök och damm
En krigare, en riktig man
När andra själar sökte tröst
Slog han sig självgod för sitt bröst


För ingen motgång, ingen klagosuck
Kunde stoppa honom på vägen upp
Genom livets branta tävlingsspår
Inga tvivel honom någonsin når


Alla kvinnor faller i hans famn
En ståtlig syn, en alfaman
Fastän mången hjärta han förfört
Ingen känslostorm honom berör


Här sitter jag, med tårars smak
En spillra blott, ett hjälplöst vrak
Trots att jag försöker allt jag kan
Blir aldrig en krigare, ingen riktig man