allt tog slut
innan hösten kom
sommaren förlät ingenting
den hånade och drev med längtan
som en nyckel utan hål
borrade den förgäves
i hårdaste granit

väggen blev flytande
slöt sig som ett garn
kring livet
runt revben
som komprimerade
hjärtslag och andetag
cell för cell
slutade skrika

natten blev blå
kall och fordrande

du blev transparant
när universum
tog mina tankar på dig

du blev inte större
än det hål som inte finns