Under belägring ( skriven 1993)



Skär och skär landskap de delar som fortfarande passar dig,
dela, dela och fyll sedan-
tappa mig, oss, på vårat
till vi alla är tomma bägare
som bara klingar tondött
när du tar oss och trär oss
på ditt halsband

dina pärlor
Skär och skär landskap, tills du skurit färdigt
skär här sedan inget mer
Tag allt du skall, dela oss sönder och samman, två gånger
tre gånger delat, fyra gånger delat
Sen skall vi ställas på rad

( Hem till porten du där, gamle, du är ej önskad här)
Vi synas av övermannen, stålblank i anletet
Fem gånger delat
- Nu är det slut, säger han, och ler det allra finaaste,
fast och hårt, skarp i munnen synes han
vändande sin väg
Nu, var man fri att för stunden grunna

- Varför dela fem gånger, undrar många
- Varför dela alls, svarar någon
Då får träden träden blåst, sen susar sen ett eko
i lunden, i rummet
En synbar man i luften, tycks se på Oss
här nere
- Att ni valda ur falden frågor har,
det undrar jag ej över
men faktum är, och faktum skall beaktas,
att väljarna som valde er, finns ej mer
Så låt nu ingen få fundera mer, far nu hem
till portarna
och återvänd när morgon dräper natt, var grupp
till respektive hall
samlas där i led i samlad trupp

(men hur att sluta undra, att sluta fråga)

( Till portarna drog vi denna natt/kväll för att berätta
någon med darrad stämma, hur märklig denn natt
hur vi delades och valdes, hur någon valde
Sedan underligare; uppbringade himmlen en
man, varm och stark, han såg på oss, han sade
- Här strömmar tusen man, tusen starka människor
och nu med er ännu tusen till)