Igår kväll en mild höstvind
smekte ansikten.
Vig säv gungade i vinden.
Gulskiftande björkar som damer,
resliga furor som kavaljerer
dansade i kvällens mojnande vind
en höstvals!

Solens nedgång i moln
är tecken på regnet.
Det blev annorlunda,
natten var kylig och skir,
när det grydde
det var inte ett moln på himlen.

Stensviks bostadssamhälle,
människors hem och hus,
med mycket ’spanskt intryck’,
vita betongboxar och ett par tornhus
står mot det blåa;
vid soluppgång sötgula,
nu snövita liksom nymålade,
den blåa himlen återspeglas
på havsvikens krusande yta,
den lugna vyn fulländas
av strandklippans runda gröna furor.
Lönnars roströda höstskrud
är iögonfallande, skrikig.
Bostäders ytterväggar glöder
av vinkrankors intensiva rodnad.
På tornhusets tak sitter ett par kråkor,
de har en sävlig dialog, de undrar
höstmorgonens skönhet och frid!

© Heikki Hellman 2013-09-22