Jag går över gatan, det blir mycket spännande. Kritstrecksrandiga kostymer, Ravens kavajer, gåpåaraktig stil, och om han är "riktigt klok". Jag hämtade inspiration ur hans eget liv som handlade lite om mig. Han stod och väntade på att cafeer skulle öppna sig för honom i sitt inre vid gärdsgård betäckt av frost invid ett daghem. Efter att ha suttit tyst skulle han avslöja vad han ville och jag förstod att nu började det bli bråttom.

Jag satt... Och i tankarna vandrade jag bort från spegeln, och fartygen gick mig förbi. Jag höll i den här tidningen och läste om deras roller och egenskaper. Vad Steke betydde. Han som skrev sina dramer. Smelliam kände hon tillräckligt för att hälsa. Och även Härkä som var en smygare på redaktionen – höll en extra violin – den våning som var lite på sniskan, den våning som lätt levde lite i överflöd.

Jag kom fram till att de flesta namnen "avslöjade saker" om deras personlighet. Steve Lionheart var exempelvis adel, och Neversober gillade att dricka jordgubbslikören "Pople". Det här var samtidigt som jag tittade på Play. Långt hemifrån var jag. TV:n så fantastiskt långt borta. Liten som en halsduk.

Det är ett stort misstag om han släpps ut.

Jag har sett honom sjuk efter kärlek ute.

Och jag har sagt vad han så att säga gör, pysslar med sin hobby.

Trogen sitt ansikte.

Ett släpigt uttal av omålade ögon som han tog av sig så småningom, och erkände.

Jag har sett hans bil stå som en ganska olycklig.

Den var strandad, utan bensin, med en istapp.