Du stuckit kniven rakt i hjärtat,

vridit om

slängt diamanterna i sopnedkastet

på dagens marknad,

är två grässtrån

intet värda


Det som är skört, hanteras varsamt

måste tas omhand med mjuka händer

När ingen spegling uppstår

blir där heller inget eko


Ett sår i hjärtat lägger in en spärr

knivhugg kan till delar läkas

men bildar alltid ärr


De diamanter som lyfts fram

utan att betraktas

blir bara hö på en arena


Lås och reglar blir en frukt

av att studsa mot en pansrad rustning


Puls ger liv genom att pulsera

enkelriktad väg

ger aldrig något möte


Det friska syret ger bara muskeln kraft

genom utbytet i lungans lober

dubbelriktad väg kräver en överenskommelse


Du och jag

kan bli till ett vi

genom gemensamma beslut

därför vill jag be dej:

lägg ifrån dej kniven

- nu


Låt oss än en gång ur sammetsdoket

lyfta fram vår diamant

och du där på din tron

i ensamt majestät

ska lyssna till en sång

om grässtråna

som vajade i vinden