Har sett dig vandra
till bort från mig

Guden invirad i dubbelhet


allt i ett. Dig jag
vänt mig om, för att hitta
på annat sätt. Hemsökt
likt moraklockans ringning var dag


Visst prövat hat förnuft
bilder av en säng

av något utsläckt vanligt
likt vardagen med dig

Som att minnas reflektionerna
runt mig. Min starka ångest
skräcken att förlora dig

din kropps död i olyckor då du
i stunder lämnats mig min
flickas sjukdom vuxenhetens
prövning alla hopp från trampolin

hitta mig hitta dig hitta något
värt att döda mig och dig

gastkramande liv

offren liggandes på hög av drömmar
i ett nybyggt hus tapetserade likt
äng


du tänker mig som jag dig. Än.

Ingen tröst likt fakta saknar
saknaden vi delar. Än.