i mitt stilla sinne visligen med glädje och ljus
så undrar jag vart den fallande stjärnan i söder

tog vägen för även om den landade i vattnet
så vet jag att denna stjärna bär på en styrka

omöjlig att släcka då hon starkt är en bit av
Guds eviga låga hon är unik och vacker från

det heliga landet har hon sina rötter och
anor så min tro är stark att glöden i henne

torkar alla blöta tårar och tankar att spika
upp mej på korset det är min största fruktan

men min största önskan är att hon hittar
platsen på denna poetiska himmel för mej

är hon polstjärnan som lyser starkast och
vägleder min lära om poesi med störst

tacksamhet och respekt jag hoppas hon
kommer snart till baka för det är tyst och

jag är rädd för mörkret i denna poetvärd
då hon ledsagade mej med god kritik och

sina ord så om någon ser en stjärna som
ligger och glöder i vattnet i söder tänd ett

ljus så vår Herre ser och sätter henne till
baka så dom tre vise männen inte går blinda