Högt där ovan molnen
bor tankens kraft
någon att vända sig till
om livet blir svårt
en bön i det tysta
är allt som behövs
händerna mot himlen
knäppta ganska hårt

På andra sidan gränsen
i skuggornas salong
bor övernaturligheten
en trygghetens kyrka
andevärldens boplats
där bygger mystiken
ro hos flydda själar
en känsla med styrka

Rymdens alla stjärnor
knackar på dörren
och kastar ut sitt ljus
som svar på inre tro
att vända sig till ljuset
känns äkta och rofyllt
en inre harmoni
för själens höga bro

Tillvarons alla själar
bär på en inre tro
livet gestaltar sig så
för överlevnads skull
stjärnor och planeter
ett väsen i naturen
en bön till något högre
till dagen vi blir mull