det är höst igen

det märks

det känns i luften

vinden blir kyligare

dagarna kallare

nätterna mörkare

marken vattenmärkt

en känsla av melankoli

en känsla av fruktan

det känns redan

ett dämpat sinnestillstånd

euforiska känslor som stängs in igen

i hjärtats mörka katakomber

hjärnspöken som födds ur mörkret

driver med förnuftet

och det som blir kvar

uppslukas av en stillhet som tär på orken

man känner av allt och ingenting

återkommande kyla

kyla som når ända in

skaver

trycker ner

tröttheten som återkommer

gör kroppen svag

lättare hållen

hårt hållen

som i ett järngrepp

tills solen gryr igen