Luft strömmar mellan mina läppar. Jag andas ut.
Nu släpper jag dig, jag tänker att jag släpper det.
Hur går man vidare från någonting som aldrig fanns.

Ser ditt leende och hör mitt skratt. Mittemot varandra.
De andra kan inte sova, för vi är för högljuda.
Att finnas låter som någonting underbar, för en gångs skull.

Kanske var det en dålig idé att frysa tillsammans med dig.
Svepa in din kropp med min jacka.
Vi borde ha låtit bli, jag kunde ha vänt mig om.

Öppnar ögonen och ser rakt upp i ett tak.
Det blir mörkt, ser dig gå din väg.
Och jag sprang så snabbt för att inte missa min vagn.

Nästa gång ska mina drömmar bannlysas.
För mycket förväntningar dödar realismen.
Livet kommer slå tillbaka och då ska jag ligga platt.

Så, nu har jag släppt dig igen.
Allt det som kunde varit framtid är nu bara luft.
Men snälla träffa mig imorgon.