Han är min storm.
Min fina, lugna storm.
Låter mig inte stressa.
Ler utav artighet,
så blyg och rädd.
Blåser runt mina känslor
likt löv i en orkan inom mig.

Medryckande dansar jag till hans musik.
Helt enkelt
så svårt att låta bli.
Vill röra mig närmre.
Det är för tidigt
och försent.

Mitt fina höstregn.
Blåsten som slår mot fönsterrutor.
Han gör sig påmind.
Skynda att älska,
sa någon.
Det är kallt därute,
sa jag.

Låt mig få vara gnistan,
den som gör dig varm när du fryser.
Jag följer dina steg.
Efter regn kommer solsken.
Om jag kunde skulle jag vara,
just det.