Värmen kokar påfåglar tävlar de far fram åter och det sker nu nu just nu den hud som innan fann min tunga har nu lagt sig som en dimma den har vunnit själen mycket tunna i lager guld i doft av sol i hud av svett älskade mitt allt min väg tillbaka vägen in och vi sitter under takbjälk du för din tunga nytt min kropp så nära nära gränsen där det brister Älskade mitt allt din hud som bränn sår om du lämnar om vi tappar det för nu är bilderna av dig i inre av en människa i roll som ger mig bud De där vid dörr strax just innan kroppens värme dunstat från ditt täcke är du borta död och bilderna är många jag vill leva all min tid med dig i orange är kärleken och du solen över Kungsgatan klockan 18.07 så stark att ögat inget ser den håller krampaktigt i livet tänk om är enda rädslan här och nu