Jag saknar givna ord
och enkla meningar
de jag har lärt mig
har redan tagit slut
En gång var språket
som vackert väder
smekta av vindarna
längtade de alltid ut

Mina ord är instängda
som fångar i en bur
tärda av mörka moln
och kan inte beröra
Förr skrev jag poesi
för kvällar vid brasan
dikter om stjärnorna
så vackra och sköra

Jag har tappat känslan
att berätta någonting
fantasin är förlorad
i drömmarnas salong
Mina forna monologer
bar kärlekens väsen
trollbundna och skira
som en bröllopssång

Nu är jag gammal
och tonen klingar ut
orden får inget fäste
på vita pappersark
Svårfångade som löv
svävar bokstäverna
snart vilar visionerna
djupt i mullrik mark