Jag vill inte påstå jag är sjuk, det är samhället som är osunt. Tidsandan är uppskruvad med ständiga glapp i kontakten. Inget kommer riktigt fram. Allt ska malas och förhalas, dras ut på besluten som när de kommer är ett nackskott i pannan, eftersom de älskar att se mig lida, strida i onödan med allt.

Det är de som är sjuka, av makt har de blivit såna. Går alliansens ärenden, bryr sig inte om att se sig för vem de gärna knuffar undan. Högerextremism kallar jag det när samhällsklimatet kallnat och man tappat respekten för andra.

I sanning en mycket sjuk nation är det jag ser med ökande psykisk ohälsa. Men förlåt att jag menar det, hävdar att det är en frisk reaktion, på något sätt måste stress yttra sig. Att vara arbetslös är ingen sjukdom, men man blir präglad av den i ständiga försök att anpassa sig, inrätta sig i nya direktiv från ovan.

Ni kallar det funktionsnedsättningar, när det mest handlar om dålig politik och ni sviker människor som har behov, det är ta mig f-n ni som är ur funktion.