Ord är egentligen bara ord, men också laddade med värde och kan vara ganska explosiva, för antingen kan de liva upp en ledsen själ eller sänka den som redan är sänkt, men det är väl det där som hör till livet att lära sig att handskas med, för ord är egentligen bara ord.

Om du förmår att beskriva i ord men sedan aldrig mer än i en kärleksakt förmår att visa vad ordet kärlek skulle kunna stå för, då blir ordet kärlek liksom inget värt i den andras ögon eller öron.

Att tala om känslor och hur de väcks kanske ändå är en positiv förändring på väg mot något gott, men sedan måste dessa känslor också kopplas ihop med en handling för att framstå som en sanning.

I brist på annat använder jag ord för att beskriva livet och vad jag känner. När jag saknar någon att ge av det ordregn jag har inom mig måste jag låta ovädret komma ut, så mitt uppror får stilla sig och det blir bättre.

Ord är viktiga, för det är sådana jag handlar med och vad jag får tillbaka hoppas jag kan ge mer som jag kan göra till något ändå större.