Det finns sådana som tycks sakna känslor som det är bortslösat att ödsla känslor på men också känslor som är förbjudna, moraliskt oförsvarbara, fast det vill den som har dem inte veta av och tycker alla andra ska lägga av att värna om det man kan kalla normal samvaro som tydligen inte är önskad av vissa.

Kan bara inse att det är svårt att hitta rätta känslorna hos någon som är något att fortsätta att ägna sig åt, när inget som jag ger verkar vara ett dugg värt, eftersom det behövs något mer som ska till och jag vill sluta vara undrande inför varför det måste vara så om det existerar något som är kärt för någon.

Varför kan vi inte bara vara två som älskar varandra utan ständig insyn av andra som ska konkurrera ut mig, göra mig mindre älskad och rent av dåligt respekterad för att jag är kvinna och bara en i mängden av andra möjliga, så varför måste du hela tiden förminska och förlöjliga mig, har du en vettig förklaring på det.

Vad trött jag blir på att känna något över huvud taget, det är nog bäst att inse att du inte är bra för mig och inte någon annan heller vid det här laget, men det är så här det blir när jag för en stund blir glad över ingenting alls och bara deltagit i en slags vals som du kör för du tycker det är behagligt.

Tycker det är beklagligt att det hos vissa saknas äkta känslor, mest bara finns sådant som är ytterst begränsat i sin utveckling och som på tonårsstadiet där det är som att män tänker som om de vore pojkar som tittar i postorderkataloger och blir kåta.

Men varför ge upp för några galningars skull och en karl som bara minns en när han är full och vill ha sig ett XXXXX när det måste finnas trevliga män som vet hur en man ska behandla en kvinna och det är helst en sådan jag vill ha så alla andra kan gärna få försvinna ur mitt liv för jag vill inte ens se att de finns.