Han är nickelallergiker
Har bara piercingar av silver
Huden under dem är mjuk
Det vet han inte om

Skorna är lika
Brutala som rösten
Han ler nästan aldrig
Men skrattar ibland

Jag vet att han inte sjunger
Inte ens när han är ensam
Men jag vet att han kan
Skriva låtar ibland

Han har så väldigt kalla händer
Det känns när de vilar under tröjan på mig
Han luktar alltid lite rök
Brinner likadant som jag

När jag stöter min panna
Mot hans rygg
Kan jag känna hans puls
Alldeles för tydligt

Men han vill hellre
Att jag står framför honom
Han säger att han tycker om
Hur ljuset från mig bryts i hans ögon