Om att många tar livet på något sätt för givet, vi står, vi lever, vi lunkar på i vår vardag, känner glädje, sorg och rastlöshet. Att vi lever här och nu är en självklarhet och att önska ett långt och friskt liv är något vi vill.

Någon eller många tar det för givet, skjuter på saker till framtiden för vi har ju all tid i världen, tror vi. Men tänk om vi måste göra det just idag för annars blir det ogjort, men och andra sidan kanske det inte spelar någon roll för då spelar ingenting längre någon roll för då svävar vi bland intet och luften.

Vi är en osynlig själ som tittar ner på dem vi älskar mest, där uppe är lyckan total men ändå vill vi alla, nästan alla leva i ett mänskligt format med ångest, ovänner, onda blickar men även med allt positivt och fint såsom kärlek, äventyr och godhet.

Att bli sårad utan att förstå varför gnager in i själens sköraste delar, vill man inte uppleva det så vill ingen annan heller det. Låt livet leda oss till värmens goda energier.

Bevara det som ger glädje är en viktig del för att få och kunna må bra, bortse från psykisk sjukdom där varken världen eller människan i sig kan rå över det. Arbeta med sig själv så som en varg ylar i skogens djupaste delar. Där mörker blir till ljus och kroppen fylls med magiska strålar som är naturens gåva.