Jag kan aldrigs svara dig varför...
Varför det hände alls...
Det kommer alltid vara mitt fel...
Oavsett vad du tycker...

Jag klandrar mig själv...
Jag vet att jag kunde stått emot...
Men ändå kunde jag inte...
Jag bars fram mot det aom hänt...

Mitt hjärta kan inte känna...
Att det som hänt är fel...
Men mitt finner endast fel...
Och min kropp står i lågor...

Att känna är och förblir...
Något jag aldrig riktigt kan förstå...
Jag förstår vad dem är...
Och kan leva efter dem...

Men jag kan aldrig känna...
Och det sliter mig i stycken...
Jag vill ju känna och förstå...
Vill kunna axla ansvaret som känslor ger...

Jag ber om ursäkt för allt som hänt...
Det var mitt fel och jag vet det själv...

Ord kan murar spränga...
De kan hjärtan sänka...
Men mina ord kan aldrig förklara min längtan...

En längtan för att känna igen...