Framtiden övergav nuet,

i en skrikande protest,

"ur dig vägrar jag födas!"

ropen ekade hest.

Alla träd och stenars,

pulserande kärlek och hat,

glömdes bort när solen,

vaknade ur dödens hav.

Jorden kokade över,

och ur alla hav och berg,

regnade det eld och aska,

som om livet tömdes på sin märg.

Hela mänskligheten skrattade,

och stämde upp i sång,

kastade sig utför klippor,

och välkomnade vår undergång.