Jag är en fånge.

I universum, på jorden, inuti mig själv.

Jag vet egentligen inte vart.

En pojke sittandes med huvudet mellan knäna.

Jag är instängd.

Bakom lås och bom.

Men så vitt jag vet kan jag redan ha nyckeln.

En varelse som gråter utan att veta varför.

Jag är fast.

Men ironin skänkte mig ben och drömmar.

Det känns som papper utan penna.

En tom rebell och en blind martyr.

Jag är stilla.

Har jag kanske själv svalt nyckeln?

Ett försök att minnas alltings ursprung.

En historielös romantiker.