Jag är tyngd av min otillräcklighet.

Jag är märkt av odödliga tankar.

Mitt förstånd når inte långt.

Mina känslor är tysta skrik.

Det finns ingen hand som håller allt samman.

Universum är så avväpnande stort och kallt.

Jag är inte vilse, för jag har ingen riktning.

Jag är den apatiska sanden i ett timglas.