Inatt mötte jag Döden.
Han knackade på mitt i en av mina drömmar
- Frågade om han fick komma in.

Jag släppte in honom och frågade om han ville ha lite kaffe
men han tyckte att sådant skit tar bara kål på en
sedan skrattade han så djupt
att världen tystnade för en stund

Jag undrade vad han gjorde här
tände nervöst en cigarett
jag som inte ens röker

"Du har tänkt mycket på mig nyligen, har du inte?" Frågade han
"Jo," svarade jag "Du skrämmer mig så inåt helvete.."
Han flinade och fimpade min cigarett

Jag fick aldrig någon kontakt med John Blund inatt
så jag vandrade istället iväg i mina tankar
sådär som man kan göra ibland

Jag tänkte på var exakt slutet av universum finns,
Vad som är meningen med livet,
Vad jag gör här
Vad allt man gör här i livet egentligen har för jävla mening,
när man ändå ska dö en dag?
Vad har det för betydelse om hundra år,
vad jag hade eller inte hade för utbildning,
vad jag jobbade med
..Om jag ändå bara ska dö?

Jag kände mig illa till mods och nästan lite livslös
innan John Blund till slut suckade irriterat
och nockade ut mig mot kudden

..sedan knackade döden på.

"Nej.." sade han. "Nu får du fan ta och ge dig. Visst gillar jag att knycka människor, med nöje, men det är inte dags att hämta dig ännu."
Han kastade min cigarettfimp framför mina fötter och öppnade dörren igen till min väldigt djupa dröm, nickade åt John Blund och stängde dörren bakom sig.

När dörren slog igen slogs mina ögon upp.
Jag fokuserade förvirrat på en punkt i taket innan hjärnan vaknade ordentligt

Skrattade till

Visst är det tokigt
hur människohjärnan fungerar
när man låter den jobba fritt?

Här och nu är ju det finaste som finns!