Det är med väder som med relationer.
Idag stormar det lite mindre än igår.
Allt fladdrade iväg som korthus.
Värdelösa även om de byggts.
För många fantasislott.
Vackra i tanken ändå.
Nu räknas den inte längre.
Inget kan byggas enbart på spänningar.
Då brister det alltid någonstans.
Sedan rämnar allt som fanns.
I stormen gäller det att hålla i sig.
Vara stark för att inte dras med.
Vill inte virvla vilsen som löven.
Helst inte darra av rädsla som de.
När de tvingas släppa taget om trädet.
Kallare blir det i mig och vädret.
Vissa saker spelar ingen roll längre.
Inget är som då före stormen.
Men det är ingen större katastrof.
Får hålla mig varm in i själen.
Ända in i hjärtat sköta om.
Unna mig själv att må gott.
Inte stå ensam utan något.
Skaffa det där att leva för.
Sedan visa upp det stolt.
Precis som andra gör på facebook.