Du sticker mig i ögonen med dina knotiga ben.
Jag vet att du tror att du är vacker,
för du har tydliga revben, nyckelben och höftben.
Men jag ser annat.
Jag ser ditt utmärglade ansikte, hålheter i det du kallar ben.

Jag vet att du tror att du är vacker, när du väger 45kg.
40kg.
35kg.
Men det tar aldrig slut. Vågen pekar hela tiden nedåt.
Trots att det envisas med fortimel och fortifresh.
Jag kan urskilja dina kräkljud trots vattenfallet.

Jag vill skrika på dig,
skaka om dig.
Men inget kan få dig att förstå,
att revben, nyckelben och höftben sticks,
skaver mot lakarna.

Jag ligger vaken om nätterna och lyssnar till dina andetag.
Jag kan höra ditt hjärta picka.
Precis som på en sädesärla.
Jag kan se dit bröstkorg höjas och sänkas och jag VET att du är vid liv,
men jag kan inte låta bli att ta pulsen på dig ändå.
Jag känner den svagt under blåsvart hud av näringsbrist.

Kanske började du fatta när ditt hjärta hoppade över ett slag.
Kanske blev du lite rädd när du kände smärtan över bröstet.
Men istället ligger du böjd över toaletten.
Böjd framför det vita porslinet.
Slav under den ständiga demonen, som håller dig i ett järngrepp
och jag vet att du ibland tror att hon är din bästa vän.
Men vet du; bästa vänner viskar inte falskheter i ditt öra.

Du står ständigt och speglar dig.
Nyper efter fett som inte existerar.
Mäter och väger, varje del av din kropp.
Sluter fingrarna kring din handled, överarm och lår.

Jag vet att du inte kommer kunna leva såhär mycket längre.
Jag är livrädd att du skall ryckas bort från mig i sömnen.
Jag är livrädd för att hitta dig död över toalettstolen.
Men ändå verkar du så stark, som om du skulle kunna klara precis allt.
Maratonlopp och fixa fred på jorden.
Du har en järnvilja.
Det vet jag, annars hade du inte nått botten som du krälar på nu.
Jag vet att du ser det som en vinst, när vågen visar 27kg,
men allt jag ser är skinn och ben, om ens det.

Snälla du, vakna upp, spräck bubblan du lever i.
Inse, att du förstör din kropp och din själ för all framtid.
Snälla du, jag ber dig, börja lev igen!

Jag ser en sund och stark tjej som fixar allt, bara hon vill.
Och du har redan bevisat för mig, tio gånger om att du kan bara du vill!
Det är dags att släppa taget nu,
släpp taget kring Anorexia Nervosa.