|
|
Gränsland
Jag vet inget om döden
och horisontens gömmor
men om korallrevens sång
på ensamhetens estrad
om den kan jag berätta
i nattmörkrets utsatthet
när tiden är uträknad
och det ska vändas blad
Vi rör oss i gränslandet
där timmen är slagen
och blommorna i diket
bytt sin yttre kostym
lågan i det flyende ljuset
ställer varsamma frågor
i landet bortom kullarna
där förblir själen anonym
En bön till stjärnorna
under ett solblekt parasoll
på gränsen till förnuftet
och de brutna löftenas land
hjärtat av ren avund
blir bildspråket för kärlek
och när du ser mig i ögonen
smälter jag i din hand
Jag vet inget om livet
och gränsen över allvaret
det sjuka och friska
hittar heller ingen balans
en sekund av evigheten
finns vi här i dimensionen
där dansar vi tröstlöst
som om inget annat fanns
Bunden vers
(Rim)
av
ULJO
Läst 565 gånger
och
applåderad av 12 personer
Publicerad 2013-10-25 22:24
|
|
|
anits
Så underbart vackert skaldat
2013-11-02
|
|
|
|
ej medlem längre
du skriver väldigt fint..
2013-10-27
|
|
|
|
Mats Henricson
Excellent ! Självklart att bokmärka denna synnerligen välsmakande dikt !
2013-10-26
|
|
|
|
Yrre
Ljuvligt!
2013-10-25
|
|
|
|
ej medlem längre
Blev helt tagen av denna magiska text. Helt fantastiskt skrivet.
2013-10-25
|
|
|
|
Vici
Mycket fint skrivet!
Fick mig att tänka på dessa trösterika ord:
"Om jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Benen i min kropp var icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup."
Psaltaren 139
Tack!
2013-10-25
|
|
|
|
Tarantaran
Suggestiv vacker
text och bild, ljuvlig på
sitt sätt från en annan
dimension,
på det undermedvetnas
bakgård dansande, där
finns en tröst för läsare;
den fanns, och finns här!
2013-10-25
|
|
|
Nästa text
Föregående
ULJO
|
