Tungt andas skuggor
vid minnenas sten
klockornas dova slag
kring höstlig mark
träden fällt sitt stoff
av sommarens kostym
en doft av unkenhet
oöverkomlig och stark

Flammande ljussken
mot röd granit
ger runorna liv
ristade för vår skull
skymningens fall
berör lite extra
vilar där fridfullt
gör själarna i mull

Skuggorna rör sig
kring vajande grenar
vinden är stillsam
i nattlig gömma
ljungen bär prakt
och tankar får liv
frid åt minnena
man inte vill glömma

Bunden ligger kransen
vid minnenas vård
en bön av tacksamhet
när sinnena nått frid
ett porlande vatten
blir till orgelbrus
en psalm vid allhelgon
där i skuggornas tid