Vita blir skuggorna
på kyrkogården
denna rofyllda plats
när månen lyser
Monolog över själar
i novembernatten
frostbitna löv
atmosfären fryser

Hedervärd stund
med flyende tankar
rosor i dimman
vid krattad gång
En orubblig låga
kring ristade runor
musik som smeker
berörande sång

Ljung som briljerar
vilsamt för ögat
en dikt till himlen
och dem som farit
Flammande lågor
vid minnenas vård
lugnt och fridfullt
för dagar som varit

Musik vid skuggorna
och bundna kransar
klockorna de klämtar
till vindarnas slag
Allhelgona stundens ro
byter dock sin skepnad
när natten sjunker
och gryningen blir dag