Fontänen
sprider sitt vatten
som en öldrucken på torget

i skymningen

Några sommarklädda
festklädda som majstänger
trampar lätt asfalten

kvittrande på väg till festen

ännu med förväntan
till något som inte varit
utan pågående är

varandet undflyende

baksmällan pulserar
som stigande sav i björkarna
blodbanornas nät under huden

sjunger förgängligheten
i ljus som stör ögonen
förväntan vissnad

som kransad fallossymbol

och jag pissar avslagna drömmar
i fontänen
när skymningen passerat natt

en dag närmare hösten

i skymningen
kvittrande på väg till festen
varandet undflyende

som kransad fallossymbol
en dag närmare hösten
är jag